Håkan Juholt fick för mycket i hyresbidrag från riksdagen. Juholt har fått ersättningsstöd för hela hyran i den övernattningslägenhet som han egentligen delar med sin sambo. Detta har pågått sedan 2007 trots att han har fått information om reglerna. Men han hävdar att han inte har satt sig in i reglerna och att det hela har varit ett stort misstag från hans sida men att det inte var avsiktligt. Det var helt enkelt ett miss som bara han bär ansvaret för. Han är nu skyldig riksdagen pengarna tillbaka.
En svart vecka för S. Juholts affär var inte den enda dåliga nyheten för S. I Malmö föreslår kommunalrådet för S Ilmar Reepalu att medborgarskap borde kunna graderas beroende på etnicitet. Medborgarskap kan vara något man förlorar för att man begår ett brott. Bara om man inte är född i Sverige, är man det så har man sitt medborgarskap livet ut, oavsett hur grova brott man begår. Lite SD-flört från Reepalus sida? Ett miss var det i alla fall av S rättspolitiska talesperson, Morgan Johansson, att haka på förslaget väldigt snabbt. Han fick backa när partiet drog öronen på honom och påminde honom om att det inte var partiets linje.
Och till sist så var det nödvändigt för både S och V att avstå från att vara med i den traditionella partiledardebatten på Agenda. Anledningen: Man vägrar bli placerad vid sidan av SD, nästan som ett block, mot Allianspartierna, som ju är ett politiskt block. Juholt slapp ett offentligt framträdande just när landet diskuterar hans hyresbidrag. Och gjorde i förbifarten en markering mot SD, som kanske påminner partikamraten Ilmar Reepalu om var partiet står. Och inte står.
Men hur blev dessa nyheter till just ”nyheter”? Ett helt land pratar om det. Juholts jobb som S-ledare diskuteras. Vem sätter agendan för vad vi ska prata om? Agenda? DN? Svd? Deras annonsörer? Eller de enskilda journalisterna?
Juholts affär riskerar att bli hans egen tobleroneraffär. Att ett slarv från hans sida blev riksdagsnyhet kan bero på olika faktorer.
Vi kan börja med en kulturell faktor: i Sverige är det heligt att handskas med offentliga pengar. Många studier pekar på att det i Sverige är allvarligare att ha klantat sig i hanteringen av offentliga resurser än att t ex vara otrogen mot sin partner, vilket ju bedöms som tillhörande den personliga sfären. I länder med hög grad av korruption är den här typen av ”nyheter” så vanliga att de får liv en dag och försvinner i medieflödet följande dag. Då är allting glömt och förlåtet. Men i Sverige diskuteras fortfarande om inte Juholt borde avgå. En förundersökning öppnas och partiledaren i Sveriges största parti sitter väldigt osäkert på sin stol.
Men mina funderingar om den här nyheten – och de andra ovannämnda dåliga nyheterna för S- är hur ser det ut på redaktionerna idag? Vad är det som pågår i vårt medieklimat som gör att Juholts hyresbidrag bedöms vara allvarligare än t ex utrikesministern Carl Bildts inblandning i Lundins Oil som många rapporter pekar på ha haft en tvivelaktig roll i Sudans inbördeskrig och konfliktens Etiopien. Två svenska journalister kommer att ställas inför rätta åtalade för terrorism för sitt journalistiska arbete att försöka ta sig in i ett oljefält i Etiopien där Lundin Oil utvinner olja. Medierna har dock undvikit att ställa de rätta frågorna till utrikesministern i det här fallet och nöjer sig med hans svar att det är viktigt att följa UDs reserekommendationer.
Varför har redaktionerna valt ut att göra stora rubriker om det ena fallet men inte om det andra? Det ligger nära till hands att analysera hur pass ideologiskt redaktionerna på de viktigaste medierna i landet arbetar.
Båda händelserna kan bedömas som nyhetsmässiga utifrån vad publiken ”vill ha”. Det handlar båda om svenska politikers handlingar som offentliga personer. Möjligen kan analysen göras att hyresaffären kan vara ”lite mer nyhetsmässig” på grund av att det handlar om svenska offentliga pengar. Medan Lundin Oils tvivelaktiga affärer har allvarliga effekter i länder långt bort från Sverige. Men en annan analys låter sig göras också: Bildts handlingar kan sätta hela den svenska utrikespolitiken i dåligt dager. Juholt kan alltid lämna tillbaka pengarna och be om ursäkt.
Men nyhestmässiga nyheter publiceras inte bara utifrån deras nyhetsmässighet... Vad bör publiken få veta? Och vad bör den inte få veta? Tydligen har det bedömts som viktigare ute i redaktionerna att den svenska publiken ska debattera Juholts hyresaffär. Och i förbifarten också S övriga snedsteg i veckan: Reepalus illaluktande förslag från Malmö och partiets beslut att inte delta i Agendas partiledardebatt.
Medierna tillhör det samhället de verkar i. De färgas av idéströmningar och påtagliga ekonomiska intressen för deras aktieägare. I viss mån är det alltså strukturella faktorer som avgör vad som publiceras. Men vi kan fråga oss med Bengt Johansson från Demokratiinstitutet vid Göterborgs Universitet: påverkar journalisternas egna åsikter nyhetsurvalet? Vilket inflytande har övergripande samhällsideologier på innehållet i en tidning?
Sveriges politiska klimat har utan tvekan vridits åt höger. Två mandatperioder med högerregering bekräftar detta. Frågan är i vilken mån denna åsiktsvridning har påverkat nyhetsurvalet eller om det är nyhetsurvalet som görs på redaktionerna som starkt bidragit till publikens åsiktsvridning.
Svenska folket diskuterar idag Juholts hyresaffär men ägnar inte mycket uppmärksamhet åt utrikesministerns förehavanden i konflikthärdar runt om i världen. Det är högst subjektivt att bestämma att det ena eller andra är ”viktigare”. Vad medierna än väljer har de valt en politisk ståndpunkt. Medierna är på det sättet en viktig ideologidrivande aktör i vårt samhälle. En rutiniserad ideologidrivande verksamhet. Det viktiga är att göra både medier och publik medvetna om hur nyheter blir till just ”nyheter”. Och hur andra ”nyheter” försvinner från vårt scoop. Tack vare medierna.
8 comments:
Hej Joanna!
Till att börja med tycker jag ditt inlägg var intressant att läsa och det märktes verkligen att du tänkt till!
En händelse har stor chans att bli en nyhet om den ligger nära kulturellt och geografiskt. Ännu större chans har den om det handlar om ekonomi, politik och elitpersoner. Jag håller med dig när du skriver att inget är så heligt för svenskar som att handskas med offentliga tillgångar. Det är upprörande och blir ett hett samtalsämne för många. I och med toblerone-affären för några år sedan är det nästan en liten uppföljning och det vinklas gärna på detta nu när S ännu en gång har klampat i klaveret. Jag tror att svenskarna inte har något som helst överseende med att Juholt säger att det hela inte var avsiktligt. Hanskas man med offentliga tillgångar ska det skötas snyggt.
Det är intressant att nyheten om S och Juholt blir större än Carl Bildts inblandning i Lundins Oil. Den förstnämna kan ju sägas ligga närmre Sverige geografiskt och kulturellt sett, men Carl Bildt är ju faktiskt vår utrikesminister. Att inte detta ämne blir lika belyst eller uppmärksammat har antagligen att göra med subjektivitet, som du skriver.
Nyhetsredaktionerna måste hela tiden välja - och välja bort. De utgår både från vad publiken och läsarna vill ha och vad de borde ta del av. En svensk partiledare som fifflar med pengarna blir självklart en nyhet, eftersom ämnet berör många och intresserar en stor del av publiken. Det faktum att medierna spelar en viktig roll då de ska granska makthavarna gör ju dessutom att nyheten anses vara något som publiken borde ta del av.
//Sofia Carlsson
Mycket bra skrivet Joanna!
Vi är alltid intresserade av situationer när förtroendevalda missköter sina arbetsuppgifter och framför allt, vårt förtroende. Kul och bra att du kan backa upp det med att det finns studier. Som du nämner så spelar landets politiska "kultur" in på vilken tyngd nyheten får. Har landet mycket korruption så blir det en dussin-nyhet, men i Sverige så får den mer vindfång. Intressant frågeställning kring viktfördelningen mellan de två "likvärdiga" nyheterna. Jurholts feltramp sticker nog folk i ögonen mer direkt än Carl Bildts misstag. Jag får känslan av att du har funderat mycket kring dina teorier och inte bara vräkt ur dig något random. Du får 4 små guldstjärnor.
Hej Joanna,
Tack för ett intressant inlägg!
Du ställer dig frågan om Sveriges vridning åt höger har påverkat nyhetsurvalet eller om det snarare är nyhetsurvalet som har i någon mån orsakat åsiktsvridningen.
Bra fråga! Som vanligt skulle jag tro att svaret i själva verket är både och. Medan den förra förefaller ganska självklar, dvs att tiden idéströmningar påverkar vad som publiceras, är den senare problematisk.
Oavsett politisk åskådning kan man inte blunda för det faktum att landets morgontidningar i hög utsträckning är ”blåa”. Inte heller kan man blunda för att det skapar ett problem för demokratin. Visserligen ska nyhetsbevakningen i den bästa av tidningar vara politiskt neutral, men ledarsidorna är i många morgontidningar uttalat liberala. Att en viss politisk åskådning har en övervikt hos landets ledarskribenter tror jag skadar det politiska samtalet.
Att upptakten till senaste valet till stor del kom att handla om den enskilda plånboken kan kanske ha med detta att göra.
Personligen tror jag dock inte att det är av politiska orsaker som Juholtaffären får mer utrymme än Bildts klavertramp. Det handlar förmodligen om att erbjuda vad kunden vill ha. (I synnerhet med tanke på att det var Aftonbladet som först avslöjade Juholts fuskande.) Egentligen en masspsykologisk fråga – varför vill svenskarna hellre läsa om en politikers bidragsfiffel än om en minister med eventuella skumma affärer i ryggen och som eventuellt missköter sitt jobb?
Till sist: Kanske har DN tjuvkikat på ditt blogginlägg, för dagens rubrik på förstasidan löd:
Kritiken växer mot Carl Bildt.
/Patrik Höiseth
Jag tycker att du har skrivit ett intressant och tänkvärt inlägg om bakgrunden till senaste veckans mediefrossa i Håkan Juholt.
Den största anledningen till att Juholt-affären fått så stort genomslag tror jag är - precis som du själv nämner - att det är heligt att handskas med offentliga pengar. Alla kan relatera till hur det skulle vara att ha en månadslön på 144.000 kronor, och att då dessutom tycka det är normalt att bo gratis - och att dessutom sambon ska bo gratis - upprör. Det har tidningarna tagit fasta på. Att sedan krydda historien med felaktiga reseräkningar gör säkert att man hoppas på att sälja ännu fler lösnummer...
Att historien om Carl Bildt inte får lika stora rubriker tror jag har att göra med att de flesta inte kan relatera till problemställningen. Styrelsearbete i bolag med verksamhet utomlands berör inte lika många som privatekonomi och hyra.
Ovanstående kommentar kom från undertecknad:
/Karin Landberg
(inte kompis med google accounts)
Mycket intressant inlägg, Joanna, och även mycket bra kommentarer. Tack alla!
Jag håller med om era analyser vad gäller Juholt- och Bildt-"affärerna". Med reservation för att vi kanske bara sett början av Lundin Oil-historien. Kanske också av Julholt? Men helt klart tror jag som ni, att Juholts affärer säljer mer. Han är partiledare och inte minister. Han är dessutom ny, och under extra lupp. Julholts affärer upplevdes mer som en direkt nationell angelägenhet, inte minst för hans roll som "politisk förebild". Att sköta räkningar och bidrag korrekt är någon som varje medborgare förväntas göra, och självklart även en politisk ledare (i ännu högre grad). Kanske gick mediedrevet en aning överstyr. Men att granskningen sker är bra. Det leder till lite mer ordning i leden rent allmänt.
Dina nyhetsexempel visar tydligt hur man balanserar mellan vikt och intresse under samtidig påverkan av faktorer som kulturell och geografisk närhet med mera.
Bra jobbat!
Hälsningar!
Bara ett litet tillägg för tydlighetens skull (kommentar till ditt inlägg, Joanna): Demokratiinstitutet ligger i Sundsvall (Mitthögskolan). Rapporten du hänvisar till är publicerad där, men Bengt Johansson är professor vid JMG, Göteborgs universitet.
Post a Comment