Håkan Juholt fick för mycket i hyresbidrag från riksdagen. Juholt har fått ersättningsstöd för hela hyran i den övernattningslägenhet som han egentligen delar med sin sambo. Detta har pågått sedan 2007 trots att han har fått information om reglerna. Men han hävdar att han inte har satt sig in i reglerna och att det hela har varit ett stort misstag från hans sida men att det inte var avsiktligt. Det var helt enkelt ett miss som bara han bär ansvaret för. Han är nu skyldig riksdagen pengarna tillbaka.
En svart vecka för S. Juholts affär var inte den enda dåliga nyheten för S. I Malmö föreslår kommunalrådet för S Ilmar Reepalu att medborgarskap borde kunna graderas beroende på etnicitet. Medborgarskap kan vara något man förlorar för att man begår ett brott. Bara om man inte är född i Sverige, är man det så har man sitt medborgarskap livet ut, oavsett hur grova brott man begår. Lite SD-flört från Reepalus sida? Ett miss var det i alla fall av S rättspolitiska talesperson, Morgan Johansson, att haka på förslaget väldigt snabbt. Han fick backa när partiet drog öronen på honom och påminde honom om att det inte var partiets linje.
Och till sist så var det nödvändigt för både S och V att avstå från att vara med i den traditionella partiledardebatten på Agenda. Anledningen: Man vägrar bli placerad vid sidan av SD, nästan som ett block, mot Allianspartierna, som ju är ett politiskt block. Juholt slapp ett offentligt framträdande just när landet diskuterar hans hyresbidrag. Och gjorde i förbifarten en markering mot SD, som kanske påminner partikamraten Ilmar Reepalu om var partiet står. Och inte står.
Men hur blev dessa nyheter till just ”nyheter”? Ett helt land pratar om det. Juholts jobb som S-ledare diskuteras. Vem sätter agendan för vad vi ska prata om? Agenda? DN? Svd? Deras annonsörer? Eller de enskilda journalisterna?
Juholts affär riskerar att bli hans egen tobleroneraffär. Att ett slarv från hans sida blev riksdagsnyhet kan bero på olika faktorer.
Vi kan börja med en kulturell faktor: i Sverige är det heligt att handskas med offentliga pengar. Många studier pekar på att det i Sverige är allvarligare att ha klantat sig i hanteringen av offentliga resurser än att t ex vara otrogen mot sin partner, vilket ju bedöms som tillhörande den personliga sfären. I länder med hög grad av korruption är den här typen av ”nyheter” så vanliga att de får liv en dag och försvinner i medieflödet följande dag. Då är allting glömt och förlåtet. Men i Sverige diskuteras fortfarande om inte Juholt borde avgå. En förundersökning öppnas och partiledaren i Sveriges största parti sitter väldigt osäkert på sin stol.
Men mina funderingar om den här nyheten – och de andra ovannämnda dåliga nyheterna för S- är hur ser det ut på redaktionerna idag? Vad är det som pågår i vårt medieklimat som gör att Juholts hyresbidrag bedöms vara allvarligare än t ex utrikesministern Carl Bildts inblandning i Lundins Oil som många rapporter pekar på ha haft en tvivelaktig roll i Sudans inbördeskrig och konfliktens Etiopien. Två svenska journalister kommer att ställas inför rätta åtalade för terrorism för sitt journalistiska arbete att försöka ta sig in i ett oljefält i Etiopien där Lundin Oil utvinner olja. Medierna har dock undvikit att ställa de rätta frågorna till utrikesministern i det här fallet och nöjer sig med hans svar att det är viktigt att följa UDs reserekommendationer.
Varför har redaktionerna valt ut att göra stora rubriker om det ena fallet men inte om det andra? Det ligger nära till hands att analysera hur pass ideologiskt redaktionerna på de viktigaste medierna i landet arbetar.
Båda händelserna kan bedömas som nyhetsmässiga utifrån vad publiken ”vill ha”. Det handlar båda om svenska politikers handlingar som offentliga personer. Möjligen kan analysen göras att hyresaffären kan vara ”lite mer nyhetsmässig” på grund av att det handlar om svenska offentliga pengar. Medan Lundin Oils tvivelaktiga affärer har allvarliga effekter i länder långt bort från Sverige. Men en annan analys låter sig göras också: Bildts handlingar kan sätta hela den svenska utrikespolitiken i dåligt dager. Juholt kan alltid lämna tillbaka pengarna och be om ursäkt.
Men nyhestmässiga nyheter publiceras inte bara utifrån deras nyhetsmässighet... Vad bör publiken få veta? Och vad bör den inte få veta? Tydligen har det bedömts som viktigare ute i redaktionerna att den svenska publiken ska debattera Juholts hyresaffär. Och i förbifarten också S övriga snedsteg i veckan: Reepalus illaluktande förslag från Malmö och partiets beslut att inte delta i Agendas partiledardebatt.
Medierna tillhör det samhället de verkar i. De färgas av idéströmningar och påtagliga ekonomiska intressen för deras aktieägare. I viss mån är det alltså strukturella faktorer som avgör vad som publiceras. Men vi kan fråga oss med Bengt Johansson från Demokratiinstitutet vid Göterborgs Universitet: påverkar journalisternas egna åsikter nyhetsurvalet? Vilket inflytande har övergripande samhällsideologier på innehållet i en tidning?
Sveriges politiska klimat har utan tvekan vridits åt höger. Två mandatperioder med högerregering bekräftar detta. Frågan är i vilken mån denna åsiktsvridning har påverkat nyhetsurvalet eller om det är nyhetsurvalet som görs på redaktionerna som starkt bidragit till publikens åsiktsvridning.
Svenska folket diskuterar idag Juholts hyresaffär men ägnar inte mycket uppmärksamhet åt utrikesministerns förehavanden i konflikthärdar runt om i världen. Det är högst subjektivt att bestämma att det ena eller andra är ”viktigare”. Vad medierna än väljer har de valt en politisk ståndpunkt. Medierna är på det sättet en viktig ideologidrivande aktör i vårt samhälle. En rutiniserad ideologidrivande verksamhet. Det viktiga är att göra både medier och publik medvetna om hur nyheter blir till just ”nyheter”. Och hur andra ”nyheter” försvinner från vårt scoop. Tack vare medierna.
